NORDBERG – GEBRIEL

Barås var ut igår natt och festade. Jag vet inte riktigt var han var, men vi antar att han söp till någonstans i Uppsala.

Vi som känner honom vet ju att han vid den här tiden (dagen efter)  inte har börjat andas ännu. Han ligger nu med öppen mun och torra sönderspruckna läppar och med huvudet låångt böjt bakåt över kudden. Som om han sträcker sig lite extra för att få syre till hjärnan. Han kommer att ligga så i ca 4 timmar till sen går han upp och kryper, enligt nån slags ålning, medelst hasning bort till toaletten för att så småningom, när avföringen (från dagen innan) når hans näsa, knäböja och SPY.. Sen krälar han tillbaka till sängen och kryper ner i en fortsatt stabil så kallad forsterställning. Det är kanske svårt att beskriva händelseförloppet i ord. Men jag har varit på plats några gånger och det är det roligaste jag vet. Jag brukar stå på säkert avstånd ibland med ett glas vatten i handen och bara observera. Jag drar paralleller till naturfotografer, som sitter i sina fordon i timmar bara för att få till det magiska ögonblicket med kameran.

TYVÄRR har detta inte dokumenterats live så många gånger. Endast en gång på Hölick utanför Hudiksvall, där han låg däckad en het sommardag, på en ännu hetare sandstrand, iklädd den tjockaste jackan jag sett, kräkandes den tjockaste utav galla. Endast då togs det bilder. Var dem bilderna är idag vet vi ej.

För er som är nyfiken på hur detta kan se ut, vill jag bara säga att närmare än så här kommer vi inte:

Kram Henka